Gänget som flyttar berg

Stekta råttor, döskallar och bubblande champagneflaskor. Inget på scenen är vad det utger sig för att vara. ”Allt är fejk”, säger rekvisitören Cecilia Odén.

Så fort en produktion börjar närma sig premiär påbörjas arbetet med nästa. Den främsta uppgiften för Stadsteaterns fyra rekvisitörer är att förverkliga scenografens vision. Och de kan allt från att tillverka tidstrogna etiketter till att flytta berg.
– Vi jobbar tätt ihop med scenteknikerna och under föreställningarna finns vi på plats bakom scen. När vi gjorde Mio min Mio var det mycket spring på scenen, säger Erika Plant-Blomqvist.
Klädd i svarta arbetsbyxor och svart huvtröja uppdragen över det blonda håret fick hon rulla de flera meter höga bergen in och ut från scen. Kraven på precision är höga. Varenda kuliss och alla lösa detaljer måste hamna på exakt samma ställe kväll efter kväll.
– Publiken som sitter i salongen har oftast ingenaning om vad som händer bakom scenen. Men där är aktiviteten hög. Det är nästan som en pjäs i pjäsen, säger Cecilia Odén.
Hon som är sömnadsutbildad siktade på arbete i kostymateljén men slumpen förde henne till rekvisitan. Det är inget hon ångrar i dag.
– Vi gör ofta roliga saker, hittar kreativa lösningar, letar på loppisar, tillverkar själva. Och även om vi ansvarar för en produktion var, så hjälper vi varandra mycket.

Alla småprylar som finns på scenen köps in, modifieras eller specialtillverkas från grunden efter scenografens önskemål i rekvisitörernas lilla verkstad. Här blir man inte förvånad om man ser nymålade tennstop, överdimensionerade tekoppar och… halvruttna likdelar på hyllorna. Men få saker är vad de utger sig för att vara.
– Rödvin är förstås inte rödvin – det är inte tillåtet att ha alkohol på scen – utan en ekologisk blåbärsdryck. Den använder vi ofta eftersom den ger en djup, fin färg, säger Cecilia Odén.
Ibland ligger väldigt stort arbete bakom även oansenliga detaljer. Champagneflaskan som skulle öppnas varje kväll i den Den enfaldige mördaren, till exempel.
– Vi hittade en mousserande cider som stämde i färg. Sedan tillverkade vi Moët-etiketter i Photoshop för att det skulle se ut som äkta champagne. Vi gjorde kanske 50 flaskor, det tog massor av tid, säger Erika Plant-Blomqvist och fortsätter:
– Det roliga är att utmana sig själv. Här gör vi saker som vi aldrig har gjort förut. Som de stekta råttorna vi tillverkade till Möss och människor. Det blir ju aldrig tråkigt.

Artiklar

Workshops för ungdomar m..

Läs mer

Stipendium till Egerbladh..

Läs mer

Fuskbygge på hög nivå..

Läs mer

Styrkan sitter i håret..

Läs mer