Styrkan sitter i håret

Hos Mask och peruk hittar vi teaterns verkliga dyrgripar. Och får en inblick i varför Helsingborgs stadsteaters perukmakare ständigt överträffar sig själva.

Vivianne Nustad öppnar lådan till avdelningens största skatt. I prydliga buntar, ordnade efter nyanser och kvalitéer, ligger importerat och donerat hår redo att förvandlas till naturtrogna eller fantasifulla peruker. Äkta hår av god kvalité är dyrbart och inte alltid lätt att få tag på.
– Det här kommer från Kina, fast det är behandlat, blekt och färgat. Nyansen finns inte naturligt på kinesiskt hår, säger maskören och perukmakaren Vivianne Nustad och stryker med fingrarna längs en glänsande tofs.
Vid arbetsbordet riktar kollegan Lillebel Höglund in förstoringsglaset med inbyggd lampa. Bland flera nyanser av brunt och blont väljer hon ut några strån, gör en ögla och drar igenom det finmaskiga nät som täcker perukstocken. Att tillverka en hel peruk från grunden kräver minst en veckas precisionsarbete.
– Alla hår innehåller många olika nyanser. Det är därför det ibland är lätt att se när någon har färgat sitt hår. Här vill vi att det ska se så naturligt ut som möjligt och då får man använda flera färger.

De tre heltidsanställda maskörerna och perukmakarna Lillebel Höglund, Vivianne Nustad och Mia Petersson gillar att jobba med detaljer. Förutom perukerna tillverkar de masker och sminkar, ibland till oigenkännlighet.
– Men bara en liten förändring kan göra jättemycket, säger Vivianne Nustad och minns den lilla, rätt oansenliga uppnäsan som fick skådespelaren Lars Wiiks utseende att förändras fullkomligt.

– En bra mask ska vara ett med skådespelaren.
Då har vi lyckats, säger Lillebel Höglund.
– Utmaningen är att hela tiden hålla sig i framkant. Som när det gäller föråldringsmasker, det är något av det svåraste man kan göra. Vi gör dem inte så ofta och samtidigt händer jättemycket när det gäller tekniken bara på ett halvår, säger Vivianne Nustad.

Avdelningen Mask och peruk är inblandad, mer eller mindre, i varje föreställning. Bara för att Stadsteatern ibland jobbar med äldre verk behöver hår, frisyr och sminkning inte vara tidstrogen.
Som när Lillebel Höglund och kollegorna gjorde perukerna till Molière-pjäsen Den inbillade sjuke. Håruppsättningarna blev spektakulära både i sin överdrivna form och onaturligt starka färger.
Uttrycket blev på ett sätt både 1700-talstroget och uppdaterat punkigt.
– Vårt jobb är att få fram karaktärerna. Håret gör halva utseendet, säger Lillebel Höglund.
Att mask och hår spelar en viktig roll på scen är alltså solklart. Som maskör och perukmakare är Lillebel Höglund och hennes kollegor med i arbetet med uppsättningarna redan från dag ett.
De arbetar utifrån manus och får direktiv från regissören men inte sällan har de fria händer.
– Vi känner skådespelarna väl och vet vad de passar i eller inte tycker om. Vi kan påverka jättemycket, säger Lillebel Höglund och Vivianne Nustad fyller i:
– Det vi tillverkar och ger till skådespelaren är ett redskap som ska förstärka ett uttryck eller en karaktär. Vissa är noga med att de vill känna igen sig själv, andra säger ’gör vad du vill’. Viktigast för oss är att de känner sig bekväma.

Under spelkvällarna finns en av dem på plats dels innan ridån går upp, dels under föreställningens gång för att klistra polisonger som gett sig eller fästa en lock som lossnat från frisyren.
Men vad händer om något riktigt oförutsett inträffar, som att en mustasch plötsligt trillar av?
– Det händer inte så ofta, men då får skådespelaren vara snabb och ta in det i spelet. Sedan rycker vi ut så fort det går, säger Vivianne Nustad.

Styrkan sitter i håret