Cecilia Borssén

Medverkar säsongen 2017/2018 i NorénhotelletAnna och Mats bor inte här längre och Idioterna.

Cecilia Borssén tillhör Helsingborgs stadsteaters fasta ensemble.

På Helsingborgs stadsteater har hon bl a medverkat i Macbeth, Ohörda rop, Sorgen klär Elektra, En julsaga, En handelsresandes död, Bröderna Lejonhjärta, Askungen, Cabaret, Alkohålet, Trettondagsfton, Everything Goes, Cancerbalkongen, Kvinnan från förr, Snövit och sju miffon, Onkel Vanja, Allt som är ditt, Duvorna, Tjuvar, Resan till Melonia, En midsommarnattsdröm, Kolla vad jag kan!, Den enfaldige mördaren, Hamlet, Körsbärsträdgården, Min fru går igen, Pelle Erövraren, Stillheten, Vår klass, Vinterresa, Det blåser hela tiden, Som ni vill ha det, Det löjliga mörkret, Farmor och vår Herre och Ett dockhem.

UPPSÄTTNINGAR I URVAL;
Ringaren i Notre Dame 2008
Cancerbalkongen 2009
Kvinnan från förr 2009
Onkel Vanja 2010
Resan till Melonia 2011
Tjuvar 2011
Den enfaldige mördaren 2012
Körsbärsträdgården 2014
Pelle Erövraren 2014
Stillheten 2015
Vår klass 2015
M.fl

Varför vill du vara skådespelare?

-Därför att det är det roligaste jag vet!

Varför tror du att teater är viktig för en stad och dess invånare?

-Teater lyfter fram och åskådliggör våra liv. Vad vi brottas med, vad vi tänker, vad vi vill, vad vi önskar, vad vi skulle vilja och vad vi skrattar åt. Ett samhälle utan teater vore förfärligt tråkigt. Tomt och tyst. Teater kan få oss helsingborgare att rikta blicken och vår medvetenhet både mot oss själva och omvärlden.

Vad är det modigaste du gjort på scen?

-När jag utmanade mig själv att spela tjock, ohörbar farbror i Resan till Melonia.

Vad måste du göra timmen och minuterna före du går upp på scen?

-Klä på mig, sminka mig, snacka med kollegorna, värma upp kropp och röst. Och göra allt i samma ordning varje dag…

Vilket är det vanligaste missförståndet om jobbet som skådespelare?

-Att det svåraste är att lära sig texten utantill. Visst krävs det hårt arbete att plugga in all text men det är inte det svåraste. Den stora utmaningen är att göra rollen rättvisa och få publiken att tro på det jag säger.

Vad eller vem är du rädd för – och varför?

-Donald Trump. Att en så obildad, rasistisk, kvinnofientlig, icke-intellektuell, oempatisk människa styr världens mäktigaste land gör mig rädd. Dels för världsfreden men också för de ideal som den mannen sänder ut till resten av världen. Jag trodde det var en omöjlighet att en sådan person skulle bli vald. Men ingenting verkar omöjligt längre.

Vilket är ditt största guilty pleasure?

-Att ibland titta på “Say yes to the dress”. Och upptäcka att jag gråter en skvätt när dom blir så glada för att dom är så fina i sina klänningar. Jag gråter och småskäms på samma gång…

Blir man fåfäng av att synas på scen?

-Inte mer än någon annan. Men en blir medveten. Och noggrann med att kostymens och maskens uttryck överensstämmer med tolkningen av rollen.

Hur gör du för att spränga dina gränser?

-Att ständigt utmana mig själv. Att göra saker som jag på förhand inte vet om jag ska klara av. Att säga saker som får hjärtat att bulta men som måste sägas för att jag ska kunna stå för den jag är.

Vad tror du om framtiden?

-Jag tror att vi befinner oss vid ett vägskäl. Väljer vi att fortsätta på vägen som verkar enklast kommer vi att komma till en punkt där ingenting längre leder någonstans. Om vi däremot väljer den andra vägen (som kräver vårt engagemang) kommer det att bli bra. För alla. Oavsett vem du är, vart du kommer ifrån eller vem du älskar.