Allvar och trams i en drömlik blandning
Med kärleksfullt och humoristiskt perspektiv på livets små och stora frågor ger regissören Erik Holmström teaterklassikerna nytt liv.
Vad i Strindbergs manus som har inspirerat mest?
–Strindberg skrev ett litet förord till pjäsen, den texten har varit väldigt inspirerande. Där beskriver han vad han menar med ”drömspel”. Han har en väldigt öppen hållning där – allt kan hända, allt är möjligt, allt är association och man ska inte döma någon. Jag tycker att själva pjäsen inte riktigt lever upp till det löftet, men förordet uppmanade verkligen till att tänka fritt.
Vilken är din största drivkraft som regissör?
–Tematiskt handlar allt jag gör om människan i kapitalismen. Vad gör kapitalismen med mig? Det vill säga, vem är jag? Jag försöker på ett lekfullt sätt vända och vrida på förväntningar på hur en teaterföreställning ska vara. Jag har en stor kärlek till teaterformen och tycker att teater är både supertramsigt och jätteallvarligt på samma gång.
Är det synd om människorna?
–Den stora frågan för mig har nog varit: ”går det verkligen att prata om människorna som en grupp?”. Det är jävligt synd om väldigt många människor, medan det inte är det minsta synd om andra. Lidandet är orättvist fördelat.
Fotnot: Till vardags driver Erik Holmström en av Skånes minsta teaterscener, Malmö dockteater, som är mitt uppe i sitt treåriga samarbete med Helsingborgs stadsteater.
FAKTA ETT DRÖMSPEL
Av: Erik Holmström fritt efter August Strindberg
Regi: Erik Holmström
Scenografi och kostym: Evelina Johansson
Vikarierande scenograf: Leif Persson
Dramaturg: Tom Silkeberg
Maskdesign: Julia Westerlund
Ljusdesign: Ernesto Mejia
Musik: Henrik Meierkord, Cecilia Nordlund, Lotta Wenglén
Läs mer om Ett drömspel här.
