Hanna Englund

Medverkar säsongen 2019/2020 i Rapunzel.

Varför vill du vara musiker?
– För de ögonblick av total närvaro då jag glömmer allt om celloteknik och självkritik och bara kan forma musiken och ge allt riktning. För att kunna lyfta dem jag spelar med. Då blir jag glad.

Varför tror du att teater är viktig för en stad och dess invånare?
– Riktigt bra teater gör att man känner livet tydligare. Lite som en glädjedrog utan biverkningar. Man påminns om att det finns nåt annat, nåt mer än ens egen lilla vardag. Teater gör en närvarande, samtidigt som den kan få en att glömma sig själv mer än all Netflix i hela världen. Att man delar upplevelsen med resten av människorna i publiken förstärker den känslan. Jag förstår inte att politiker så ofta ser teatrar och andra kulturinstitutioner som onödiga utgifter. En teater är nåt att vara stolt över!

Vad är det modigaste du har gjort?
– Att säga ja när regissören Elisa Kragerup bad mig att komponera och framföra musiken till Metamorfoser på Det Kongelige Teaters Skuespilhus, fastän jag aldrig hade komponerat nåt förut.

Vad måste du göra timmen och minuterna före du går upp på scenen?
– Det är rätt basalt: Komma ihåg att äta och värma upp på cellon.

Vilket är det vanligaste missförståndet om jobbet som musiker?
– Vissa tror att musiker kan komma och spela nästan gratis på deras bröllop, på deras skivinspelning eller mottagning. Ibland med argument som ”det är en fin chans för er ensemble att synas” eller ”det är ju bara tio minuter”. Det är kanske också därför det är så många som frågar om man egentligen kan försörja sig på att spela musik. Musik är ett hantverk och de flesta musiker har studerat lika många år som en läkare. Man lever fattigare som musiker men musikerlivet har andra fördelar.
När jag gick i åttan och praktiserade på Posten fick jag frågan ”Blir det inte tråkigt att spela när man har lärt sig alla toner på sitt instrument?”. Rätt fascinerande att någon kan tro det!

Vad eller vem är du rädd för?
– Jag är uppriktigt orolig för hur det ska gå med jordklotet. Jag har nästan helt slutat äta kött och fisk för att belasta miljön mindre. Folk som skryter med att de har ”en köttfri dag i veckan” kan inte ha förstått allvaret.

Vem vill du bli återfödd som?
– Jag tror inte på reinkarnation, men vore det inte fint att få bli ett träd? Stabilt men levande på en gång. Kanske ett knotigt äppelträd eller en doftande hägg.

Vilket är ditt största guilty pleasure?
– Puh. Jag ser förvånansvärt mycket reality-tv i perioder när jag är trött. En favoritgenre är program om ”hoarders”, alltså folk med sjuklig samlarmani. Det sätter ens egna problem i perspektiv och får ens lägenhet att framstå som ett paradis. Pinsammast är nog att jag sett nästan alla säsonger av Say yes to the dress om folk som köper dyra brudklänningar. Det är verklig verklighetsflykt.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Det är härligt att skapa nåt som gläder andra. Det är ett privilegium att ha så många intelligenta, roliga och trevliga kollegor!

Blir man fåfäng av att synas på scen?
– Är vi inte alla lite fåfänga? Det är ett privilegium att ha ett arbete där folk klappar i händerna åt en… Teatermusikerns roll är att förstärka stämningar, helst utan att publiken tänker på att det är det musiken gör, så riktigt huvudpersonsfåfäng blir man nog aldrig av mitt jobb.

Hanna Englund