Hon får blodet att flyta i Macbeth

I en patinerare och färgares arbete ingår det att smutsa ner och skrynkla till. Och att schablonmåla vackra mönster på kostymer och textilier. Men det är blod som ger störst effekt på publiken. Möt Cecilia Skog som vet att många känslor väcks med bara lite färg.

Arbetet med Lillan-föreställningen Macbeth – making a murderer är i sin slutfas. Torsdagen den 21 oktober är det premiär för Shakespeares mordiska klassiker – en historia där regissören Helle Rossing och scenografen och kostymören Siri Areyuna Wilhemsson allra helst önskade sig ett riktigt blodbad på scen.
– Blod är det som väcker flest reaktioner hos människor. Jag tror att det ligger så djupt rotat. Men i det här fallet fick vi skära ner lite på ambitionerna, säger patineraren och färgaren Cecilia Skog som är en av dem som förverkligar alla idéer.

Cecilia Skog har arbetat på Helsingborgs stadsteater sedan 1983, först som sömmerska på kostymavdelningen. När behovet av att kunna tvätta kostymerna regelbundet under spelperioderna uppstod ökade kraven på hållbarare tyger och färger. Det betydde att tygerna fick färgas med textilfärg istället för som tidigare med dekorfärg. Cecilia Skog vidareutbildade sig därför till patinerare och färgare, ett yrke som kräver lika delar fantasi och uppfinnarglädje.
– Mitt arbete gör stor skillnad. Slitningar, smuts och skrynklor ger liv till kostymerna. Utan patineringen skulle det vara lika tråkigt och själlöst som om skådespelaren bara läste manuset rakt upp och ner.
Cecilia Skog patinerar och färgar ofta successivt i flera steg. ”Det går ju inte att gå tillbaka när man väl har färgat”. Tillsammans med ljusteknikern kan hon utvärdera hur kostymerna ser ut på scenen. Långt in i premiärveckan arbetar hon, liksom övriga teaterverkstäder, för att scenografi och kostymer ska bli perfekta.
– På Storan kan man jobba i grövre drag än på Lillan. Småmönstrade tyger syns inte så bra på långt håll eftersom färgerna geggar ihop sig. Detaljer som ser fina ut på avstånd kanske inte är så snygga när man kommer nära, säger hon.

Mycket av hennes arbete handlar om att testa, provfärga, testa och provfärga. Själva hantverket har Cecilia Skog lärt sig genom utbildningar, via workshops med kollegor från andra teatrar och under otaliga försök i den lilla verkstaden på andra våningen i teaterhuset.
Hon trycker schabloner på neoprentyg, sprutmålar enorma tygsjok med en billackeringsspruta och jobbar med detaljerade skuggningar på vanliga vita skjortor
–För mig som lätt blir uttråkad passar det här jobbet perfekt, säger hon.
Och så experimenterar Cecilia Skog gärna med naturlig färg från livsmedel som lökskal, kålblad och svarta bönor. För miljöns skull.
–Det finns otroligt mycket kemikalier i färg och jag försöker minska på både gifter och plaster.
Macbeth – making a murderer har premiär 21 november. Även om blodet inte kommer att flyta över hela scenen, som regissör och scenograf önskade från början, så kommer det att synas. Rejält.
–Det vi använder som blod i den här uppsättningen är en kolsuspension som är ganska tjock och svart. Att blodet är svart tycker jag ger ett starkare uttryck som är grafisk men ändå obehaglig, säger Cecilia Skog.

FAKTA/MACBETH – MAKING A MURDERER
Premiär på Lillan 21 november!
På scenen: Gustav Berg, Cecilia Borssén, Tobias Borvin, Jörgen Düberg, Karin Li Körsbärsdal
Bearbetning: Helle Rossing och Hanna Nygren fritt efter William Shakespeare
Regi: Helle Rossing
Text: Hanna Nygren
Scenografi och kostym: Siri Areyuna Wilhemsson
Rekommenderad ålder: Från 15 år

Hon får blodet att flyta i Macbeth