Han fyller musiken med humor
Kompositören Christopher Dominique har rötterna i jazzen. Men när han skapar musik för Stora drömmar inspireras han mest av legendaren Spike Jones humorfyllda verk.
När Christopher Dominique fick Lotta Olssons låttexter i sin hand tänkte han direkt på Spike Jones, den världsberömde amerikanske orkesterledaren som på 40- och 50-talen gjorde komiska versioner av kända låtar. Även Leroy Anderson, som bland annat skrev orkesterverk för skrivmaskin och andra udda föremål, har färgat Christopher Dominiques nykomponerade musik.
– Det blir många instrument för slagverkaren Daniel Pålsson att hålla reda på. Det är allt från champagnekorkar till en sån där ringklocka som kan finnas i en hotellreception, säger han.
Resultatet är en slags pastisch, en tidlös ljudbild med hög grad av igenkänning, som är full av humor. Christopher Dominique har strävat efter att göra musik som publiken ska tro att de har hört förut.
– Att lyckas knåpa ihop den typen av musik är ett hantverk i sig, säger han.
Christopher Dominique är pianisten som utbildade sig på Skurups folkhögskolas jazzlinje och därefter blev en mångsysslare. I tio år har han jobbat som producent på Malmöbaserade Tambourine Studios. Han har bland annat gjort bob hund-opera och skrivit musik till olika barnprogram i SVT.
– Just de här projekten är jag jättestolt över. Att skriva musik för barn är en viktig grej för framtiden. Jag vill fostra dem till att lyssna på mer än techno, säger fyrabarnspappan.
Christopher Dominique talar om arbetet med Stora drömmar som ett lustfyllt projekt.
– Texterna har varit lätta att jobba med. Sedan har Hans Marklund en ljuvlig personlighet. Han är en regissör som har förmåga att lyfta fram alla i ensemblen. Det gör att de som arbetar med honom är peppade att göra sitt bästa. Jag är stolt och nöjd över musiken innan den ens har framförts. Så känner jag inte alltid.
Vad kan musik tillföra en föreställning?
– Den kan skapa stämning men även vara underhållande och förstärka en berättelse. I det här fallet bärs hela handlingen framåt av musiknumren. Om publiken inte tänker på detaljerna, utan bara tar in allt som händer på scen, det är då det klaffar. Musiken ska vara en del av helheten.
